mtbloggaren

När man skriver saker som de här:
"Projektet har arbetat med landsbygdsprogrammets horisontella prioriteringar, i och med att det involverade många ungdomar och kvinnor i arbetsprocessen, samt [...]" (jag orkar verkligen inte mer)

... så är man i trängande behov av sådant här: www.365saker.se

JAG BLIR SÅ GLAD

Inspireras och fascineras!

Vad kan man göra för en tjuga? Bor man i Karlstad kan man hyra två filmer på biblioteket, köpa fyra bananer på Hemköp, eller bada en halv gång på Sundstabadet. Unga Arrangörsnätet var stolta att kunna presentera ännu ett alternativ den soliga 7:e juni: Karlstads Open Jam!

Publikrekord sattes när över hundra personer valde bort bananerna och klorvattnet till förmån för en kväll i scenkonstens tecken. Det bjöds på mingel med snittar, hundcirkus och styltburna programutdelare, innan dörrarna slogs upp och det eminenta husbandet Lilla Frida och Tarmspräckar-Elof hälsade alla välkomna med sitt frenetiska klezmergung (inkluderande vildvuxna mustascher). På menyn stod allt från 77-åriga värmlandspräster och beatboxare med namn från Lejonkungen, via estradpoesi och pojmystik till akrobatik och danskomik. Den som vann publikens hjärta var Daniel Andersson, som under artistnamnet Clowns in the Factory framförde en lika otrolig som rolig dansuppvisning som fick åskådarnas mungipor att göra ett kollektivt utfall mot, säg, öronen. Han var väl värd sina stående ovationer, särskilt i ett sådant startfält!

Kvällen avslutades med ett spontant extranummer av husbandet tillsammans med en av akterna på el-ukulele (!), samt en bokstavligt talat sprakande eldshow i sommarvärmen utanför lokalen.

Unga Arrangörsnätet vill tacka alla fantastiska akter, den fina publiken, och alla andra som gjorde Karlstads Open Jam till en sådan riktig glädjeinjektion som det blev. All världens kladdkaka och bäverlycka till er!





Det går bra nu! Åh. Nu måste jag skriva verifikationer, lägga scheman, maila funktionärer, ringa fältbiologer, fixa möteslokal, skriva projektrapport, kopiera fakturor, med mera med mera. 
PJUUH.
Fast helst av allt vill jag skicka sms till södern, tror jag. :D

Det här med att boka poeter till Sjuhäradsfestivalen har verkligen fått mig att snöa in på scenpoesi. Aaaaargh. Jag lyssnar på ordexplosioner från frenetiska amerikaner som fäster ett band i den där lilla öglan jag yss upptäckt att jag har uppepå huvudet, för att sedan obönhörligt dra, dra, dra mig uppåt tills jag går på tå fram mellan talarna, som för övrigt finner mitt beteende aningen suspekt. Men så är de sura tallar, också. Jag känner mig lika lång som dem, jag känner mig längre, och oändligt mycket längre än mina 168 centimeter, svävandes på alla dessa ord som likt ett ösregn en stormande oktobernatt fullkomligt blästrar mig, fast precis tvärtom, fast precis så, och det samtidigt.

Gåshud.

De liksom får mig att stå ensam längst ut på en klipphylla över en våldsam, hungrande vattenmassa, men samtidigt bli medveten om att även om jag skulle trilla utför det där stupet så skulle jag ändp aldirg träffa vattenytan, så uppfylld av ordordord som jag är skulle jag bara sväva iväg.

Det är en fantastisk känsla.
Renande.
Kalldusch och värme på samma gång. (Här skulle jag kunna citera Olivia Bergdahls "Genier", men nöjer mig med att konstatera:) Jag älskar er, konstnärer. Även när ni får mitt huvud att leka heliumballong och fullkomligt vägrar låta mig få somna utan att ha hört den dikten eeen gång till. Puh. Men det är värt det. Alltid.


Jag är lycklig idag! Skål!