mtbloggaren

(Här skrev jag nyss ett väldigt långt och väldigt dåligt stycke om att jag inte skriver här. Det var skönt att skriva, men ett helvete att läsa. Så av hänsyn till min eventuelle läsare så raderas det härmed från cyberspace. So long, and thanks for all the fish!)

För övrigt så hände det en rent otroligt rolig (travesteringar av Staffan Westerberg är klart underskattade) sak i skolan idag. Över jul så bestämde jag mig en gång för alla att slutligen bli vegan, och kom tillbaka till plugget efter lovet nöjd med mig själv. Går in i matsalen och säger till den snälla mattanten - Gun, ärat vare ditt namn - att det vore fint om de kunde ordna en tallrik käk utan djur per dag i framtiden.

Hon säger att ja, det skulle hon väldigt gärna göra, men är osäker på om hon får för sina överordnade. Hon hänvisar mig till skolsköterskorna. Jag traskelitraskar mig iväg till skolsköterskorna och pratar med dem, och de i sin tur skickar mig vidare till rektorn, som de hävdar är den ende som kan fatta beslutet. Det är fredag och rektorn har gått för dagen, så jag får vänta tills på måndag (alltså idag) med att få fatt i henne.

Ägnar helgen åt att läsa två hela böcker om vegansk näringslära, pluggar in termer som icke-hemjärn, syrahaltig aminosyra och fytinsyra, skrattar åt suspekta studier som gick ut på att veganer fick dricka extrakt från sitt eget bajs - det är sant! - för att se hur det påverkade deras B12-nivåer, läser igenom Livsmedelverkets nationella riktlinjer för skollunchen, skriver ut och läser motargumenten mot den från en friskvårdkonsulent och en sjuksköterska, gör detsamma med kostpolicyn för Karlstad kommun (där det står att vegankost inte serveras i skolorna pga att "näringsinnehållet inte kan garanteras") och en vegansk matsedel från Västerviksgymnasiet.

PUH.

Så blev det idag. Jag kommer till skolan, beväpnad till tänderna med argument om att jag har rätt att få lunch. Genomlider två lektioner, och så är det dags för mat. När jag ätit klart hade jag tänkt uppsöka rektorn och hålla mitt brandtal, men nu blev det inte så. För vad står på bänken för specialkoster, om inte en alldeles ny liten låda med texten "vegan" på?

Bomber och granater! Min tilltänkta revolution blir plötsligt meningslös. Jag kände mig som vore jag en skäggig sjörövare, utrustad med svärd och på vippen till att börja vråla för full hals, som upptäcker att skeppet han tänkt kapa är övergivet och det bara är att plocka åt sig guldtackorna. Smidigt förstås, men var ska all min uppdämda kamplust ta vägen? Ha! Nåja, jag gick i alla fall in till mattants-Gun och gav henne en kram för varm, god mat. Det visade sig att hon efter mitt besök hos skolsköterskorna hade fått ett samtal från en av dem, och att de i diskussion med skolledningen bestämt att jo, vi ger väl gnällspiken lite mat då. Poäng till mig! Dock håller jag fortfarande kostpolicyn för felaktigt formulerad, och sa till Gun att jag ändå tänkte prata med rektorn om det.

Det var då jag fick reda på att jag inte var den enda veganen på skolan, som sköterskorna påstått.
Det fanns en till

Gun: Ja, gå dit och håll ett tal du, rektorn kommer säkert hålla med. Hon är nämligen själv vegan.

AHAHAHAHAHA! Det är är ju helt otroligt. Så mycket för den revolutionen. :D



(Rektormänniskan var inte där idag heller, förresten. Hoppas att hon är det imorgon, så att vi kan diskutera tomatpajer och vegopannkakor tills käkarna går ur led...)