mtbloggaren

(Jag var övertrött och skrev ett mail till mongo-Elinor, från mongo-Elinors egen mail (som jag har lösenordet till - mycket behändigt!). Föga anade jag att detta lagom stimmiga, Bruce Springsteen- och fekaliespäckade meddelande skulle generera något så fabulöst som mailet nedan. Som för övrigt skickades från min mail. Till min mail. Uuuundrar vem avsändaren var... länge leve lösenordsdelning!)


DET VAR EN GÅNG...
en liten, liten bostongurkssmörgåsmedmarmeladsillochvattenkoppor som hette Evil-Beaver. Evil-Beaver var en mycket ond bostongurkssmörgåsmedmarmeladsillochvattenkoppor (som man hör på hans namn) men det var inte alla som tänkte på när de träffade Evil-Beaver, för utåt sätt såg han så oskyldig, rar och saftig ut. Så många misstog ofta Evil-Beaver för en mycket snäll bostongurkssmörgåsmedmarmeladsillochvattenkoppor. 
Evil-Beaver var en sån där bostongurkssmörgåsmedmarmeladsillochvattenkoppor som ständigt var i rörelse och hade nya projekt på gång. Med projekt menar jag; lura supersmilande små veganska flickor som lyssnar på Cirkus Miramar och ge dom en upplevelse olik någon annan de nånsin fått uppleva förut. Nämligen, bostongurksluktande marmeladfyllda vattenkoppor i underlivet formade som sillar.

För att förstå varför Evil-Beaver gör som han gör så måste vi gå tillbaka väldigt långt bak i tiden, då Evil-Beaver bara var en mycket liiiiiiiiten vanlig, normal, retro, hygglo, kamratig liten bostongurkssmörgåsmedmarmeladsillochvattenkoppor. Allt började när Evil-Beaver skulle döpas... Så här skriver Evil-Beaver i sin dagbok:
"Uppe vid altaret, där stod hon, en kvinna, en ängel, en homo erectus, jag visste direkt att det här är kvinnan i mitt liv, vi ska gifta oss, föda barn ihop, amma ihop, äta ihop, sova ihop, bowla ihop, trippa näshåret ihop, vi ska till och med åka till kolmårdens djurpark ihop. Åh så vacker hon va (på ett väldigt groteskt sätt visserligen) men jag tror det va hennes lukt som förde mig till såna intima tankar. Den där lukten... jag minns den än idag, som om hon inte skulle duschat på femtiotolv dagar. Hon stod där, med sitt stora supersmile, iklädd sina prästkläder, ready to kill... nej förlåt, ready to döpa mig. Det hade inte gått många dagar sedan jag blivit skapad, men ändå visste jag vad äkta kärlek var. Det var HON! Och hon dopade försiktigt mitt lilla bostongurkssmörgåsmedmarmeladsillochvattenkopporhuvud i vattnet och uttalade ord som jag skulle behövt en synonymordbok för att förstå. Jag förstod inte hennes ord, men jag förstod hennes hjärta. Och jag hörde vad det sjöng 'för en ros är en ros är en ros, och en stjärna är en packad matros'. Jag visste att det va ment to be. Så efter att hon döpt mig i faderns, sonens och den heliga andens namn så bad jag henne ta ett sensuellt bett av mig så vi två kunde bli en. Det var då det kom... orden som krossade mitt hjärta... 'jag är vegan'." 

Den här gången hade Evil-Beaver givit sig på en flicka vid namn Sanne. Sanne var allt det där som Evil-Beaver önskade hos en kvinna. Han älskade henne, men samtidigt hatade han henne. Men Sanne föll för Evil-Beavers charm, och hon föll hårt. Varje natt träffades de i drömmarnas land, och varje morgon då Sanne vaknade hade hon glömt allting igen. Men i drömmarnas land fick de vara tillsammans. Det enda hon kunde minnas under dagen var ordet BÄVER. Därav kom Sanne att bli lite förälskad i just bävrar. Hon hade ingen aning om varför, men svaret är såklart Evil-Beaver. 

Så just i natt så bestämde sig Evil-Beaver för att gå till attack, att makea his move.  Så nu har den stackars oskyldiga supersmilande veganflickan Sanne, som lyssnar på Cirkus Miramar, fått vad Evil-Beaver tycker att hon förtjänar, nämligen;
bostongurksluktande marmeladfyllda vattenkoppor i underlivet formade som sillar.