mtbloggaren

(en krönika jag skrev i skolan en vacker januaridag. En guccifantast till blondinbellaälskare i klassen höll absolut inte med mig (men han kommer undan med det - han är väldigt söt, trots allt))



Det finns mycket här i världen som man inte förstår. Som exempelvis varför busschaufförer per definition är stämda i en ytterst grinig tonart om de kör 16.30-turen, eller var den andra strumpan har gått sin teleportörkurs och utan undantag lyckas försvinna så fort man behöver den.

Jag diskuterade ett mycket gnällvänligt ämne, pengar, med en bekant häromdagen. Fröken Bekant klagade på att det kostade så mycket att köpa kläder, på vilket jag replikerade att second hand är ett bra alternativ för den som vill ha pengar över till både nudlar och Christer Sjögrens senaste singel, efter att man köpt sina paltor. Hon tyckte att det var ett direkt vedervärdigt förslag. Tillåt mig att av platsskäl sammanfatta hennes argument: "Ska jag ha på mig en tröja som någon annan har svettats i? Aldrig i livet!"

Låt oss nu vara pedagogiska och väga för och emot. Den ekonomiska aspekten ha vi redan nämnt, och sedan har vi, icke att förglömma, miljöaspekten: i detta vårt tidevarv av miljötänkande känns det fint att inte bidra till produktionen av varor som redan finns. Och sedan har vi även den sociala aspekten: väljer man att handla i butiker som Gengåvan eller Myrorna, så kan de skänka mer pengar till välgörenhet.
      Nu briserar snart motståndarna av argument som jag inte har låtit dem få komma till tals med, så låt gå då, nu blir det öppen match. I den ena ringhörnan har vi då en svart tröja som kostar 30 riksdaler, är välgörande och inte belastar miljön det minsta. I den andra har vi en likadan svart tröja som kostar 139:50, och... nej, det var visst inget mer. Varför då heja på den sistnämda? Det är väl uppenbart! Den har ju ingen annan svettats i, som ni minns. Man vill naturligtvis inte kännas vid någon annans svett än sin egen, eftersom den egna har en sådan delikat sammansättning av vatten och sälta att all annan blir direkt motbjudande i jämförelse. Och den främmande svetten är självfallet så inpyrd i tröjan, att det faktum att plagget är tvättat är av ringa betydelse. Vad beträffar behovet av välgörenhet och miljötänkande, så rör det där ändå bara någon annan. Hakuna matata, kisen, second hand är fattigt!

Jag tänker inte vara någon moraltant. Jag tänker inte tvinga på en person med svettkörtlar vackra som frostkristaller i månsken min av lodissvett befläckade tröja.

Men det finns allt mycket här i världen som man inte förstår.